"Man får inte låta studierna komma i vägen för sin skidåkning"
"Man kan ju variera skidåkningen med lite studier också"
/ Skidåkarstudenter på LTU

tisdag 28 februari 2017

En tung läsperiod

Det är fina solnedgångar i Luleå. Ganska ofta faktiskt. Då blir man glad när man går hem från skolan. Ja nu i februari går solen ner runt 16 och så blir det senare och senate för varje dag. Som tidigast i november går väl solen ner typ 14 eller nått, det är rätt deprimerande men som tur var var ju jag iväg på utlandsstudier då hihi. Och kommer tillbaka lagom till den fina vintern. Man vill absolut hellre iväg utomlands på hösten. Vintern här är fin och våren är fantastisk.

Skönt att skriva lite positivt nu. Jag har haft en riktig tung dag. Och en riktigt tung läsperiod.

Jag har ju fått för mig att läsa båda kurserna i 4an, så nu läser jag med 4orna. Kurser sol jag egentligen ska läsa om ett år, efter många förberedande kurser som underlättar enormt. Men nejdå jag tänker äsch det här fixar jag!

Det sjukan ju att jag faktiskt gör det! Vilket jag faktiskt är imponerad av mig själv över. Problemet är att jag också vill läsa en av kurserna som jag egentligen ska läsa. Alltså 150 %. Det var nog inte en sån bra idé. Jag sökte båda kurserna i 4an för att jag inte kunde bestämma mig vilken jag skulle gå istället för organisation och ledningskursen. Slutade med att jag hamna i grupparbete I båda kurserna och kunde inte välja bort någon. Så nu så är det kvalitetkursen som hamnar på sista prio fastän det är den jag egentligen ska läsa. Så ja den här läsperioden riktigt tuff. Men snart över. Sista ruschen nu med alla rapporter i grupparbetena.

Synd bara att den här svackan och så mycket plugg gör att man inte hinner söka jobb eller leva eller nånting. Det är ju nu man ska söka jobb. De flesta har sista datum att söka i februari redan. Har jag ju knappt haft tid med. Har sökt Nya Zeeland och så har jag en bra b-plan med eventjobb i Stockholm som redan jobbat med. Dumt att plugga 150 % eller två jobbiga kurser Lp3 när det är dags att söka sommarjobb...

Det hade varit kul att börja kika på något relevant sommarjobb till den här utbildningen. Men är så osäker vart jag vill eller hur jag ska ta mig dit. Tankarna går. Men man kanske inte behöver veta än. Verkar vara stor press i samhället idag redan från att man är ung att man ska veta. Man måste veta om man ska bli civilingenjör för då måste man välja att läsa fysik 2 redan i 1-2an på gymnasiet. Hur ska man kunna veta det redan då lixom. Man har ju typ aldrig jobbat med något alls då. Men men vissa kanske vet. Jag vet knappt nu. Det jag försöker gå efter är vad man tycker är kul och intressant, det man brinner för. men ändrar mig en stup i kvarten känns det som.

Det är en sak som varenda frukost- och lunchföreläsning handlar om. Alla inspirationsföreläsningar om hur alumner har blivit så framgångsrika. Där berättar de sin väg och tillägger alltid att "du måste ju göra något du tycker om", eller "men det viktigaste är ju att du gör något du brinner för". Tänk om jag inte brinner för att jobba 24/7 första två åren i karriären då. Tänk om jag brinner för att hitta lycka (och åka skidor) framför karriärsmöjligheter. Kan man inte "lyckas" då? Blir alltid inspirerad och motiverad av alla duktiga föreläsare som har lyckats så bra i sitt liv. Men man märker att all framgång varit genom kontakter och att de brinner för vad de gör, att de jobbade hårt i början men älskade det. Jag skulle vilja höra någon om någon gjorde något strategiskt val med hur man ska nå dit man vill. Att någon valde att gå en speciell väg för att det leder till det här, bara att man behövde göra såhär och såhär först.

Hur som helst är jag inne i en tankeperiod nu. Eller jag är iförsej alltid i tankeperioder. Försöker alltid komma på vad jag vill göra i framtiden. Men just nu försöker jag bara överleva denna tunga läsperiod.


torsdag 2 februari 2017

Jobbig väska

Nu drar jag till Japan!

Med en förbannad väska. Nu har jag ingen bild på den men den är avlång iallafall och får plats med skidor stavar och sen massa utöver det. Men gud vad jag inte gillar den. Den känns så mycket tyngre än en vanlig rullväska. Den böjs också lite grann för att väskan är 190 lång medans skidorna bara är 172 vilket gör det ännu jobbigare. Borde tagit en mindre modell men fanns inte då på rean när jag skulle köpa. 180 hade varit bra. Och måste ha en sån väska på flygen. Annars blir det 1400 kr extra på flyget vilket är mer än vad väskan kostade.

Man drar ju med dig lite uppmärksamhet med den hör väskan också runt i tunnelbana och pendeltåg och grejjer. Folk tittar och skrattar och några vill hjälpa till vilket är snällt. Jag ser ju ut som en hjälplös flicka när jag håller på och försöker få till det och är ofta i vägen för folk i rusningstrafiken. Men ingen har blivit sur iallafall tacka för det. De flesta ler när jag ba sorry sorry ursäkta ursäkta.
Men asså en kille på tunnelbanan. Han skratta till lite och ba "is it a body?!?!". Jag kände för att ironi hör kan bli riktigt awkard om det blir fel så ja ba nooooo haha its skis...
Problemet var bara att det inte var skidor i då, det var bara packningen, för skidorna jag skulle ha var i Stockholm och jag åkte först från Luleå till Stockholm. Och när det inte är skidor i så böjs hela väskan och man får typ släpa den. Så det är ju ännu jobbigare. Då såg det ju typ ut som nån likväska. Jättehemskt. Det var nog därför så många tittade då. Men nu så är skidorna i och allt annat och nu är jag på g!

Jag ska äntligen till Japan och träffa min Dennis igen. Ska bli fantastiskt! 3e gången i Japan nu :) Förra året samma grej och så va ja ju i Tokyo på halloween :)